Brokeback mountain och stallets kung

Idag vaknade jag, Marcus, med en väldigt stel och smärtande rygg.
Jag körde lite gympauppvärmning för att få igång ryggen och efter det så fungerade den ganska bra.

Vi gjorde oss i ordning, fixade lite kaffe och snackade med den lokala cowboyen på campingen.
Efter lite övertalning ifrån Linda så bokade jag, Martin, Max och Linda in en timmes ridning.
JW, som vår guide kallades, förklarade lite snabbt hur man skulle styra hästarna och det lät ganska enkelt. Han pratade, såg ut och betedde sig som en riktig cowboy. Hatt, tuggtobak, hälsporrar och en riktigt bred dialekt, det enda som saknades var revolvern.

Hästarna var lagom stora och de var lätta att ha att göra med. Vi red ut längs en liten stig upp mot bergen och terrängen och alla vi som inte ridit förr blev imponerade av hur lätt hästarna tog sig fram. Linda sa att hon aldrig ridit en häst som var så ”light mouthed” det var tydligen en stor skillnad på denna sortens ridning mot den som man kan göra hemma.
Linda ville genast köpa med sig hästen hon red, Elmers till Sverige.

Alla våra hästar var lugna men Martins häst försökte sneaka lite mat så fort han fick en chans.
Martins jobb var att förhindra det, men hästen var för snabb och lyckades äta precis när han ville.

När vi börjat känna oss lite mer bekväma så fick vi prova på lite trav och några av hästarna tog ett par steg galopp. Det var roligt med lite mer fart men vi provade det för kort tid för att kunna få in rätt teknik.

På vägen tillbaka fick vi själva leda vilket innebar jag fick rida först och JW gick lite bredvid istället. Totalt sett så klarade vi oss ganska bra, ingen var ens nära att trilla av och min rygg gjorde inte så ont.

Precis som med paddlingen så var detta ett mycket fint sätt att få se lite mer av naturen istället för att endast hänga på campingen.

Vi ska se om vi kan lägga upp några bilder på detta lite senare.

/Marcus

Paddling, sol och stenformationer

Igår bestämde vi oss för att prova på Colorados välkända paddling i Arkansas river. Vår värd på campingen hjälpte oss att boka in en halvdags paddling med en schyst firma där både hämtning och lämning ingick.

Vi blev upphämtade strax efter kl 12 och fick snabbt tipset att vi borde haka på guiderna på deras onsdagsfest med utklädnad och karaoke, men den fick vi tyvärr hoppa då vi skulle köra vidare.

Efter en kort tur kom vi fram till paddelstället där vi fick checka in, skriva på ansvarsfriskrivning och gå igenom en säkerhetsgenomgång som innefattade allt ifrån hur man skulle agera om någon skulle trilla i vattnet till hur man överlever en high side och vad man gör om man hamnar under båten.

Vår tilldelade guide, Ben, berättade att det var hans sista tur för säsongen, så han hoppades på en bra grupp.

Väl nere i vattnet fick Ben uppleva den kanske bäst synkade och därmed starkaste men framförallt snabbaste gruppen paddlare inom kategorin absoluta nybörjade.

Vi paddlade som om vi aldrig gjort något annat i våra liv och vi blev ofta begränsade grupperna framför oss och fick bromsa.

Ben berättade mycket om naturen och historien om hur områdena hittades. Vi såg många gamla stenformationer som var formade till allt från indianhuvud, pingviner, rumpor och gorillahuvuden.

Allt som allt fick vi en mycket fin tur på ett par timmar där vi fick uppleva den storslagna naturen i Colorado, träffa trevligt folk och njuta av sol och bad.

Det var skönt att vara utomhus mitt på dagen, och nu har nästan alla av oss jobbat upp en riktig stadig flytvästbränna.

Vi hade endast med oss GoPros men vi köpte en CD med bilder ifrån fotografen. Nu har vi ingen CD-läsare med oss så vi kan tyvärr inte komma åt bilderna och lägga ut dem.
Bilderna nedan är screenshots ifrån GoPron.

/Marcus

 

Colorado

Efter ett snabbt stopp på campingen öster om Denver där vi frågat om lite tips angående fina ställen i Colorado åkte vi upp mot något som heter Estes Park. Väl där käkade vi lite, tyckte det såg allmänt ballt ut uppe i bergen och började planera vilken rutt vi skulle ta söderut, där det skulle finnas lite river rafting. GPS:erna föreslog lite olika vägar men vi bestämde oss för att köra en kort sväng norr/väst och hamnade då i Rocky Mountains National Park.

Det visade sig vara ett bra val, otroligt fint där uppe även om man fick hålla lite koll på de smala vägarna. Sex-sju ton husbil fick kämpa en del i backarna när vi steg upp mot 3700 meter. Klarade sig fint, varken motor eller bromsar blev överhettade i berg- och dalbanan.

Vi såg någon älg, en del snö och en massa bergstoppar innan vi tog sikte på en ort en bra bit söderut, Buena Vista var namnet och vi tittade på ett par campingar innan vi bestämde oss för en som låg några minuter utanför centrum men som erbjöd rafting-resor med upphämtning på plats. På kvällen drog ett oväder in med regn och otroliga blixtar över/bakom bergen.

I skrivande stund är Arik, Marcus, Martin, Micke och Linda iväg och guppar ner för en fors någonstans. Författaren föredrog att hålla huvudet torrt och gå lite slackline aka bränna axlarna istället. Vi tar en natt till här innan vi drar vidare.

//Max

Långkörning

Idag har det inte hänt mycket. Vi har kört från Lawrence, ett litet samhälle utanför Kansas City, till Strasburg, ett ännu mindre samhälle utanför Denver. På vägen där mellan verkar det inte finnas särskilt mycket. Vi körde i cirka 10 timmar och upplevde inget förutom värme.

Som vanligt bjuder USA på värdelös internetuppkoppling men lite bilder gick iallafall att ladda upp!

//Max

2013-07-05_1_wp_11

St. Louis, 4th of july och batteridöden

Nu har vi bott två nätter på en Camping precis utanför St. Louis, i ett samhälle som heter Cahokia. En medelstor camping för husbilar och husvagnar. Hittills har vi inte sett så många campingar för tältande, men det kan ju förstås bero på att vi söker efter campingar som har husbilsplatser… eller så tältar amerikaner gärna inte. Deras husbilar är ju stora som ens egen lägenhet och verkar ha alla bekvämligheter man kan tänka sig. Självklart drar de personbilen med sig efter husbilen!

Igår, det vill säga på nationaldagen, tog vi en taxi in till stan. St. Louis ligger på västra sidan av Mississippi och vi bodde på östra sidan. Taxin släppte oss vid en bro som för tillfället enbart användes för fotgängare och vi kunde promenera över floden som också funkar som gräns mellan Illinois och Missouri.

 

Fjärde juli innebar flyguppvisning, rock och fyrverkerier. Just det, mat också. Precis som med allting annat i USA jobbas det ordentligt med maten. Friterad detta och flottiga dessa, kom och grisa. Det var dock en trevlig upplevelse i allmänhet även om festivalmaten inte föll vegetarianerna i smaken.

 

När vi skulle tillbaka var det gott om trafik och vi hade inte riktigt koll på hur vi skulle ta oss tillbaka till campingen. När vi traskat tillbaka över bron igen stannade Martin och frågade en polis om han hade några tips på hur vi skulle göra i vår situation. -”You guys didn’t really think this through, did you? Walking is not an option, you probably wouldn’t make it all the way” var ungefär vad vi fick för svar.

Sheriff Johnson var dock en trevlig människa och tyckte att vi skulle hänga på kasinot i närheten tills trafiken lättat och om vi hade pengar kvar efteråt kunde vi ta en taxi då istället. Sen kom han på att han kanske skulle kunna skjutsa oss själv, men han kunde inte lämna sin post just för tillfället men sa att om han såg 6 vilsna svenskar nedanför bron när han var på väg så skulle han försöka ordna det.

Som många andra vi pratar med, verkar de gilla vår resa och de flesta är dessutom väldigt hjälpsamma. Bob och Ann är två exempel. Våra campinggrannar i Cahokia. Bob öppnade upp stora kartan och började visa ett par tusen olika sevärda ställen både på och utanför vår tänkta rutt. De var också villiga att skjutsa oss någonstans om vi behövde. Snällt!

Hur som helst, alla blev väldigt inställda på att få åka polisbil, så vi följde Johnsons råd om att hänga på kasinot en stund och vi gjorde vårt bästa för att inte få tag på en taxi, även om det kändes lite dumt att eventuellt belasta lokalpolisen på grund av vår taskiga planering. Å andra sidan hade det varit roligt att åka polisbil. Kluvet.

Vi gick så småningom tillbaka till bron och hoppades på att han skulle komma ner och lösa situationen åt oss men efter en stunds väntan gav vi upp och såg till att få beställt en taxi. Fem minuter senare insåg vi att Johnson hade lyckats köra iväg medan vi beställde taxin. Surt!

Marcus och Micke bestämde sig för att åka tillbaka in till stan och leta upp lite pubbar medan resten av oss hoppade in i taxin och gled hem mot sängen.

Dagen därpå, det vill säga idag, började långsamt och sen blev det bara värre när vi insåg att vi lyckats dra slut på bilbatteriet och bilen var död. Kämpade en stund med att få igång den via en omkoppling man kan göra för att utnyttja den externa generatorn för att få över lite kräm till bilbatteriet men det ville sig inte. En hjälpsam granne lånade ut en hjälpstartare och vi kunde börja köra.

Sitter just nu på motorvägen på väg mot Kansas för övernattning och eventuellt ett bryggeribesök till. I morgon kommer vi till ingenmansland där vi fick rådet att ta en sträckkörning för att komma bort till Colorado där det finns lite mer att titta på!

//Max

Höga hus och platta vägar

Det senaste, hastigt påkomna, inlägget berodde på att det var tight med tid och vi hade en dålig internetuppkoppling så det gick inte att göra något vettigt… meeeen för att kartöversikten ska funka som vi vill så behöver man göra ett inlägg med en sparad position, därav det korta inlägget!

För att sammanfatta vad som hänt sen sist, vi har hängt lite mer i Chicago, varit uppe i ett jättehögt hus, hämtat husbilen, irrat omkring på Wal-Mart, ätit skräpmat, trott att vi skulle få punka, besökt ännu ett bryggeri och överlevt första natten på en camping.

Chicago

Vi tog en sväng till Willys Tower (som tidigare hette Sears Tower). Det är, enligt Wikipedia, USA:s näst högsta byggnad och världens åttonde högsta byggnad. På 103:e våningen och 412 meters höjd var Ariks händer våtare än Everglades och ansiktet vitare än mina innanlår. Det fanns ett par glasbalkonger man kunde gå ut på och se fritt ner mot Chicagos finanskvarter.

Morgonen därpå var det utcheckning från hostlet och avfärd mot husbilsuthyrningsstället som ligger en timmes taxifärd nordväst om Chicagos centrum. Taxitjänsten bestod av en litauisk eller eventuellt vitrysk man i en röd Toyota som tyckte våra väskor var lite mindre än han förväntat sig. ”Big bags? Indian guys have big bags”.

Husbilen

Väl på uthyrningsstället fick vi en videogenomgång av hur husbilar funkar, Arik fick skriva på X antal papper och sen var det bara att åka. Vi åkte rakt till första bästa Wal-Mart för att fylla upp med ”nödvändigheter”. På parkeringsplatsen upptäckte Arik att det satt en skruv i däcket på vänster framhjul och vi bestämde oss för att åka tillbaka till uthyrningsstället för att få det kollat. Två snubbar kom ut, pillade loss den säkert 4 mm långa skruven som absolut inte hade gjort någon skada, men man vet ju aldrig, surt att få punka i öknen. Mekanikerna skrattade åt det töntiga gänget från Sverige och gick in igen. Pffhh.

Vår egentliga plan var att åka ner till St. Louis men efter fördröjningarna la vi om planerna lite. Vi började köra söderut och siktade på ett bryggeri som ligger ett stenkast in i Indiana. Three Floyds är ett bryggeri ölnördarna säkert kan berätta mer om i ett annat inlägg, men vi köpte iallafall med oss lite flaskor och körde vidare till en noga slumpvist utvald camping längs vägen ner mot St. Louis.

Campingen låg i ett samhälle som hette Kankakee och vi gled in på en ledig plats och kopplade in vatten, el och avlopp.

Natten gick ganska smidigt, ska berätta mer om husbilen i sig en annan gång!

På morgonen packade vi ihop och begav vi oss till St. Louis, en körning på cirka 5 timmar och stannade på en ny camping. Mer om det när det hänt något! Nu ska vi hjälpa amerikanerna att fira nationaldagen!

//Max

 

Baseboll och bryggeri

En stor anledning till att Chicago var med på resplanen var för att vi hade köpt presentkort till Arik på ett bryggeri som ligger här i närheten av hostlet (hostelet?) vi bor på.

Först skulle vi gå på baseball. Chicago White Sox mot Cleveland Indians. Förstod inte särskilt mycket av matchen eller reglerna men de flesta verkade ändå bara vara där för att äta och dricka. Kan tänka mig att en genomsnitt-amerikan går upp 2 kg på en match. Galet mycket publik i alla fall och så vitt vi vet var det ingen särskild match, som sagt, förstod inte så mycket. Chicago förlorade.

Revolution Brewing är ett lokalt bryggeri som vi hittade när vi gjorde den ytterst specifika sökningen ”brewery chicago”, och det var mest på slump vi valde att köpa presentkort där. Det visade sig dock vara ett schysst ställe även om jag själv var på sämsta tänkbara humör efter diverse sömnproblem. God pizza och god öl.

//Max

 

Framme i Chicago

Resan till Chicago gick fint, 9h flygning med bra väder.

Vi lyfte 15:40 från Köpenhamn och landade 17:40 lokal tid. Säkerhetskontrollen var inga problem, –”What’s the purpose of your trip?”
-”Pleasure. So much pleasure.”

Okej, inte riktigt så men vi fick inte så mycket frågor denna gången. Fingeravtryck, foto och sen var vi genom.

Alla var trötta efter mer, mindre, eller ingen sömn på flyget när vi satte oss på den blå linjen som tar en från flygplatsen in till stan på cirka 30-35 minuter. Vårt hostel låg 5 minuters gång från hållplatsen. Urban Holiday Lofts, som det heter verkar jäkligt trevligt. Jason tog emot oss i receptionen, skämtade lite, tog emot resterande betalning och visade oss vårt 8-bäddsrum.

Efter ett par snabba duschar, några öl från butiken nedanför, följt av säkert 2 minuters promenad satte vi oss på en restaurang och åt/somnade lite. Klockan var då runt 5 på morgonen, svensk tid.

Idag ska vi på baseball, har ingen koll på hur den sporten faktiskt funkar men den upplevelsen blir säkert intressant att insupa.

//Max

4 dagar kvar!

Snart dags att åka! Lyfter från Kastrup på lördag klockan 15:40!

De första nätterna kommer vi bo i Chicago innan vi kan hämta husbilen. Vi valde ett billigt hostel, men vi får ett eget rum med plats för allihopa.

Pris: Totalt $450 för 6 pers och 3 nätter.

Bilder från urbanholidaylofts.com:

uhl_chicago

Urban Holiday Lofts Chicago

Kanske vårt rum?