Nu har vi bott två nätter på en Camping precis utanför St. Louis, i ett samhälle som heter Cahokia. En medelstor camping för husbilar och husvagnar. Hittills har vi inte sett så många campingar för tältande, men det kan ju förstås bero på att vi söker efter campingar som har husbilsplatser… eller så tältar amerikaner gärna inte. Deras husbilar är ju stora som ens egen lägenhet och verkar ha alla bekvämligheter man kan tänka sig. Självklart drar de personbilen med sig efter husbilen!

Igår, det vill säga på nationaldagen, tog vi en taxi in till stan. St. Louis ligger på västra sidan av Mississippi och vi bodde på östra sidan. Taxin släppte oss vid en bro som för tillfället enbart användes för fotgängare och vi kunde promenera över floden som också funkar som gräns mellan Illinois och Missouri.

 

Fjärde juli innebar flyguppvisning, rock och fyrverkerier. Just det, mat också. Precis som med allting annat i USA jobbas det ordentligt med maten. Friterad detta och flottiga dessa, kom och grisa. Det var dock en trevlig upplevelse i allmänhet även om festivalmaten inte föll vegetarianerna i smaken.

 

När vi skulle tillbaka var det gott om trafik och vi hade inte riktigt koll på hur vi skulle ta oss tillbaka till campingen. När vi traskat tillbaka över bron igen stannade Martin och frågade en polis om han hade några tips på hur vi skulle göra i vår situation. -”You guys didn’t really think this through, did you? Walking is not an option, you probably wouldn’t make it all the way” var ungefär vad vi fick för svar.

Sheriff Johnson var dock en trevlig människa och tyckte att vi skulle hänga på kasinot i närheten tills trafiken lättat och om vi hade pengar kvar efteråt kunde vi ta en taxi då istället. Sen kom han på att han kanske skulle kunna skjutsa oss själv, men han kunde inte lämna sin post just för tillfället men sa att om han såg 6 vilsna svenskar nedanför bron när han var på väg så skulle han försöka ordna det.

Som många andra vi pratar med, verkar de gilla vår resa och de flesta är dessutom väldigt hjälpsamma. Bob och Ann är två exempel. Våra campinggrannar i Cahokia. Bob öppnade upp stora kartan och började visa ett par tusen olika sevärda ställen både på och utanför vår tänkta rutt. De var också villiga att skjutsa oss någonstans om vi behövde. Snällt!

Hur som helst, alla blev väldigt inställda på att få åka polisbil, så vi följde Johnsons råd om att hänga på kasinot en stund och vi gjorde vårt bästa för att inte få tag på en taxi, även om det kändes lite dumt att eventuellt belasta lokalpolisen på grund av vår taskiga planering. Å andra sidan hade det varit roligt att åka polisbil. Kluvet.

Vi gick så småningom tillbaka till bron och hoppades på att han skulle komma ner och lösa situationen åt oss men efter en stunds väntan gav vi upp och såg till att få beställt en taxi. Fem minuter senare insåg vi att Johnson hade lyckats köra iväg medan vi beställde taxin. Surt!

Marcus och Micke bestämde sig för att åka tillbaka in till stan och leta upp lite pubbar medan resten av oss hoppade in i taxin och gled hem mot sängen.

Dagen därpå, det vill säga idag, började långsamt och sen blev det bara värre när vi insåg att vi lyckats dra slut på bilbatteriet och bilen var död. Kämpade en stund med att få igång den via en omkoppling man kan göra för att utnyttja den externa generatorn för att få över lite kräm till bilbatteriet men det ville sig inte. En hjälpsam granne lånade ut en hjälpstartare och vi kunde börja köra.

Sitter just nu på motorvägen på väg mot Kansas för övernattning och eventuellt ett bryggeribesök till. I morgon kommer vi till ingenmansland där vi fick rådet att ta en sträckkörning för att komma bort till Colorado där det finns lite mer att titta på!

//Max