Författararkiv: Marcus Landgren

Djurpark

Här kommer lite bilder ifrån djurparken vi var på när vi åkte ifrån Gran Canyon igenom Arizona.
Nä vi kom in i varginhängningen så tyckte en av de få icke sovande vargarna att det var en bra ide att se om det fanns något löst att bita av på vår RV.

Han/hon hittade till sist locket till där vår avloppsslang förvaras 🙁 Vet inte om det var den lämpligaste platsdetaljen att få med sig men hon gick lugnt iväg med den till sina vargpolare.

Djurparken var en så kallad drive-trough som allt annat amerikanskt. Men den var ändå över förväntan. Mycket välskött och riktigt många intressanta djur.

ATV och Mesa Verde

Vår färd fortsatte på tisdag efter Buena Vista och vår Brokeback Mountain-hästtur till en stad som heter Durango. Det tog ca 5,5 timme eller 220 miles. Vi hade via Google all mighty sökt oss fram till att det fanns världens bästa zipline här vilket de flesta var sugna på att göra!

Zipline för de som inte vet är att åka, fastspänd i sele, ner längs en kabel från en höjd i en rätt stabil hastighet 🙂 Efter att ha kollat pris på ett av de lokala äventyrsföretagen bokade Max, Linda och Arik en tre timmars tur som skulle innebära en del hike och en massa zipline! Mer om det sen!

Jag, Marcus och Micke tyckte det var något för dyrt och kollade istället upp ett annat företag som hade ATV Tours. ATV är fyrhjulingar på svenska, ni vet sådana som vissa kör runt på i stan som man tycker är riktigt töntiga för de misslyckades ta MC-körkort.

Efter en övernattning på Lightner Creek RV Park i utkanten av Durango körde vi på onsdag morgon och lämnade Max, Linda och Arik för att åka zipline medan jag, Marcus och Micke tog oss in till stan för att äta frukost och vaska ett par timmar innan vårt ATV-äventyr började.

Äventyret började redan med att vi var tvungna ta oss med vårt enda färdmedel, en 10 meter lång husbil, till en plats där vi skulle möta upp Tommy som var ansvarig för ATV-uthyrningen. Våra instruktioner var typ; kör på den här vägen förbi den här baren, ta av på grusvägen och kör tills ni ser parkerade ATV. Problemet var att det inte fanns några parkerade ATV.

Efter 15 minuter på en smal, slingrig, krokig grusväg mötte vi ett glatt gäng på ATV på väg neråt och började ana att vi kanske kört för långt. Hur vänder man en 10 meter lång husbil  på en smal krokig grusväg? Hur som helst hittade vi ett dike som vi kunde backa ner i på gränsen till att fastna och började vår tur neråt igen!

När vi väl var nere, nästan precis där grusvägen började ser vi en hel hög ATV parkerade, samma som vi mötte på vägen upp. 20 minuter försenade hälsar vi på Tommy som lättsamt skrattar åt ”These crazy people going up with an RV”…

ATV-turen som vi trodde skulle bli en guidad tur i långsamt gemak genom fin och orörd natur visar sig bli något helt annat. Tommy ger oss en fem minuters genomgång på gas, broms och start. Punkteringssats finns i en låda, bogserlina i en annan. Kör mellan 15-20 mph så är det lagom. Ta en hjälm och var tillbaka kl 14 (ca en timme och 40 min från när vi började), tack och hej.

När vi väl insett att vi ensamma hade kontroll över dessa roliga offroadmonster tog det inte lång tid innan vi insåg att med 4-hjulsdrift, diff och 750cc kan man ha mkt, mkt skoj!!  Sträckan vi skulle köra skulle ta ca en timme vilket vi avverkade på 20 minuter! De rekommenderade 20mph blev 40-50mph istället och vår lycka var total!

Efter 1,5 timmar ren glädje lämna vi tillbaka två hela ATV av tre och den tredje där de hydrauliska bromsarna helt lagt av och som bonus bjudit Mickes kläder på en dusch olja. Med leende stora som barn på julafton tackar vi Tommy för en sjukt bra upplevelse. Vi beger oss efter en snabb avspolning av allt damm med vår utedusch, en feature på husbilen, tillbaka till Durango där vi hämtar upp zipline-folket.

Från Durango, ca kl 14.30, beger vi oss mot Mesa Verde som bland annat innehåller en stor nationalpark och börjar närma oss vårt delmål som är Four Corners! Detta var en destination som Bob och Ann rekommenderade. Ni minns kanske de trevliga och pratglada grannarna som träffade utanför St. Louis?

Mesa Verdes nationalpark bjuder på härlig körning i helt underbar natur och slutade med ett besök för att se och utforska hur förhistorika Poeblo-folket bodde i bergen i över 700år mellan år 600 och 1300. Galet hur man kan få för sig att bygga sin bostad på 2700m höjd mitt i en grottan, helt off från allt annat! Kanske det som var charmen 🙂 Parken skyddar idag ca 5000 kända arkeologiska fynd som de kallar ”Cliff Dwellings”.

Från Mesa Verde körde vi vidare till en liten stad i närheten som heter Cortez. Medan köttlaget gjorde en variant på kyckling med mango chutney fast utan mango chutney drog veggohalvan och åt på en ökänd Tex-Mex-restaurang. Kvällen avslutades med barhopp på byns tre lokala barer,  Main Street Brewery brewpub, den lokala onsdagskareokebaren och sen vidare till nästa lokalhak med livemusik. En totalt sätt mkt lyckad och lång dag!

Imorgon, torsdag, fortsätter färden mot Four Corners där vi fått inside info på att den allmänt kända platsen där fyra delstater möts är fel! Men vi har rätt plats…..

/Martin

 

Brokeback mountain och stallets kung

Idag vaknade jag, Marcus, med en väldigt stel och smärtande rygg.
Jag körde lite gympauppvärmning för att få igång ryggen och efter det så fungerade den ganska bra.

Vi gjorde oss i ordning, fixade lite kaffe och snackade med den lokala cowboyen på campingen.
Efter lite övertalning ifrån Linda så bokade jag, Martin, Max och Linda in en timmes ridning.
JW, som vår guide kallades, förklarade lite snabbt hur man skulle styra hästarna och det lät ganska enkelt. Han pratade, såg ut och betedde sig som en riktig cowboy. Hatt, tuggtobak, hälsporrar och en riktigt bred dialekt, det enda som saknades var revolvern.

Hästarna var lagom stora och de var lätta att ha att göra med. Vi red ut längs en liten stig upp mot bergen och terrängen och alla vi som inte ridit förr blev imponerade av hur lätt hästarna tog sig fram. Linda sa att hon aldrig ridit en häst som var så ”light mouthed” det var tydligen en stor skillnad på denna sortens ridning mot den som man kan göra hemma.
Linda ville genast köpa med sig hästen hon red, Elmers till Sverige.

Alla våra hästar var lugna men Martins häst försökte sneaka lite mat så fort han fick en chans.
Martins jobb var att förhindra det, men hästen var för snabb och lyckades äta precis när han ville.

När vi börjat känna oss lite mer bekväma så fick vi prova på lite trav och några av hästarna tog ett par steg galopp. Det var roligt med lite mer fart men vi provade det för kort tid för att kunna få in rätt teknik.

På vägen tillbaka fick vi själva leda vilket innebar jag fick rida först och JW gick lite bredvid istället. Totalt sett så klarade vi oss ganska bra, ingen var ens nära att trilla av och min rygg gjorde inte så ont.

Precis som med paddlingen så var detta ett mycket fint sätt att få se lite mer av naturen istället för att endast hänga på campingen.

Vi ska se om vi kan lägga upp några bilder på detta lite senare.

/Marcus

Paddling, sol och stenformationer

Igår bestämde vi oss för att prova på Colorados välkända paddling i Arkansas river. Vår värd på campingen hjälpte oss att boka in en halvdags paddling med en schyst firma där både hämtning och lämning ingick.

Vi blev upphämtade strax efter kl 12 och fick snabbt tipset att vi borde haka på guiderna på deras onsdagsfest med utklädnad och karaoke, men den fick vi tyvärr hoppa då vi skulle köra vidare.

Efter en kort tur kom vi fram till paddelstället där vi fick checka in, skriva på ansvarsfriskrivning och gå igenom en säkerhetsgenomgång som innefattade allt ifrån hur man skulle agera om någon skulle trilla i vattnet till hur man överlever en high side och vad man gör om man hamnar under båten.

Vår tilldelade guide, Ben, berättade att det var hans sista tur för säsongen, så han hoppades på en bra grupp.

Väl nere i vattnet fick Ben uppleva den kanske bäst synkade och därmed starkaste men framförallt snabbaste gruppen paddlare inom kategorin absoluta nybörjade.

Vi paddlade som om vi aldrig gjort något annat i våra liv och vi blev ofta begränsade grupperna framför oss och fick bromsa.

Ben berättade mycket om naturen och historien om hur områdena hittades. Vi såg många gamla stenformationer som var formade till allt från indianhuvud, pingviner, rumpor och gorillahuvuden.

Allt som allt fick vi en mycket fin tur på ett par timmar där vi fick uppleva den storslagna naturen i Colorado, träffa trevligt folk och njuta av sol och bad.

Det var skönt att vara utomhus mitt på dagen, och nu har nästan alla av oss jobbat upp en riktig stadig flytvästbränna.

Vi hade endast med oss GoPros men vi köpte en CD med bilder ifrån fotografen. Nu har vi ingen CD-läsare med oss så vi kan tyvärr inte komma åt bilderna och lägga ut dem.
Bilderna nedan är screenshots ifrån GoPron.

/Marcus